När allt känns som om det är perfekt, inget kan bli bättre, men har aldrig mått så bra. Varför ska det alltid hända en massa skit då? 

Och vart finns dem som borde finns där för en? De som jag alltid finns för. Ingen tycks se hur dåligt man mår. Ingen tycks reagera på att jag drar mig undan dem. Att jag inte bryr mig om vad som händer längre. Att jag inte ens lyssnar på det ni säger. Jag orkar inte bry mig om er och era liv längre. Detta är mitt liv!! Och jag tänker leva det utan alla er. För jag orkar inte med någon av er!! Så ha ett sjukt bra liv, för det ska jag ha UTAN er! 

Ha det kungligt!